Ett nytt Vänersborg...?
Nu är det dags för ännu en punkt på "Saker som Vänersborgs kommun inte borde göra, men gör ändå".
Vad är det den här gången då kan man fråga sig.
Har vi fått tillbaka Anders S Larsson till kommunen för att sköta våra framtidsinvesteringar?
Har vi bestämt oss för att bygga en till arena, den här gången med en jättestor vattenbassäng för omfattande vattengympa?
Har vi börjat bygga om torpaskolan till konserthus?
Nja, inte riktigt. Men nästan...
Kommunen har bestämt sig för att ändra logotyp på stadens stadsvapen. Visst låter det häftigt?
Jo, det är faktiskt sant. Man har kommit fram till det bästa sättet att förbättra kommunens rykte är att ändra dess stadsvapen, för då kommer ju ingen tro att det är Vänersborg längre (!).
Åtminstone inte det "gamla" Vänersborg, det Vänersborg som aldrig lyckas med bra affärer och förmodligen har haft fler företag som gått i konkurs det senaste året än vad grannkommunen haft sedan millenieskiftet.
Det hela påminner mig lite om "nya" moderaterna och deras söta förändring. Vi är som innan, fast nyare liksom.
Tacka vet jag att åtminstone byta namn från kommunister till att vara vänster, det finns faktiskt en viss skillnad där.
Men det som framförallt är lite underhållande i den här händelsen är att det "nya" stadsvapnet som ska förnya vår kommuns rykte och få vår kommun att locka tusentals människor att flytta hit är föga förändrad. Ta er en titt själv:
Vad är det den här gången då kan man fråga sig.
Har vi fått tillbaka Anders S Larsson till kommunen för att sköta våra framtidsinvesteringar?
Har vi bestämt oss för att bygga en till arena, den här gången med en jättestor vattenbassäng för omfattande vattengympa?
Har vi börjat bygga om torpaskolan till konserthus?
Nja, inte riktigt. Men nästan...
Kommunen har bestämt sig för att ändra logotyp på stadens stadsvapen. Visst låter det häftigt?
Jo, det är faktiskt sant. Man har kommit fram till det bästa sättet att förbättra kommunens rykte är att ändra dess stadsvapen, för då kommer ju ingen tro att det är Vänersborg längre (!).
Åtminstone inte det "gamla" Vänersborg, det Vänersborg som aldrig lyckas med bra affärer och förmodligen har haft fler företag som gått i konkurs det senaste året än vad grannkommunen haft sedan millenieskiftet.
Det hela påminner mig lite om "nya" moderaterna och deras söta förändring. Vi är som innan, fast nyare liksom.
Tacka vet jag att åtminstone byta namn från kommunister till att vara vänster, det finns faktiskt en viss skillnad där.
Men det som framförallt är lite underhållande i den här händelsen är att det "nya" stadsvapnet som ska förnya vår kommuns rykte och få vår kommun att locka tusentals människor att flytta hit är föga förändrad. Ta er en titt själv:
Här är alltså vår kära stadssymbol, vårt stadsvapen, åh så vackert!
För en minimal summa på 75 400:- så kommer vi få ett helt nytt stadsvapen att de kvällar vi har svårt att somna kunna vila våra ögon på. Hur kommer detta se ut då?
Taadaaa!
Två stycken? Jo, nu är det som så att kommunen har valt att ta åt sig av våra senaste föresläsningar om att ha en medborgardialog, att låta folket få bestämma och inte vi inavlade politiker som alltid ska tro att vi vet vad som är bäst.
Fast inte riktigt ändå, nej den här gången kommer du få rösta på de här två förslagen, men rösterna kommer inte avgöra något. Nej det är bara för att "vi" politiker ska få veta vad ni tycker, så vi kan ta ett bra beslut angående den här viktiga förändringen, så att det inte blir fel.
Då kanske du är en av de medborgare som sitter där hemma och rynkar på ögonen, varför ska jag rösta om min röst ändå inte kan vara med och avgöra något? Jo ser du, nu är det såpass fiffigt att kommunen bestämt sig för att lotta ut hela 20 (hör och häpna) t-shirts till de som varit med och röstat!
Vad trycket på t-shirten blir vågar jag nog inte ens spekulera kring, vi vet ju redan vilka varumärken vi gjort oss kända för.
Nu ska jag avrunda detta inlägg med att säga;
Om du skulle vilja lägga din mycket viktiga röst på vilken "ny" logga du vill att Vänersborg ska använda sig av i framtiden så har jag gjort det extra enkelt för dig genom att posta länken här åt dig:
http://www.vanersborg.se/kommunen/forvaltningar/kommunstyrelseforvaltningen/nyhetsarkivkommunstyrelseforv/nyheter2011komstyrforv/vadtyckerdu.5.932dea013310fb3e9780006867.html
Gör nu din plikt som medborgare och gör din röst hörd, oavsett om det är att rösta på dessa eminenta förslag eller att helt enkelt gå ut på stan och sprida ordet om vilken "ambitiös" kommunledning vi har som kommer med dessa kreativa idéer. Jag vet åtminstone vad jag tänker sträva efter till nästa val.
Nystart!
Efter en lång tids passivitet tänkte jag återgå till mitt eviga skrivande (läs gnällande).
I dagsläget har mycket hänt sedan sist och jag har desto mer att skriva om. För det första sitter jag fortfarande i smeten mellan AME, Arbetsförmedlingen och Socialen, vad som händer där vet varken jag eller myndigheterna.
Till det postiva så började året gott med att jag fick plats i barn- och ungdomsnämnden som ersättare för Vänsterpartiet, därför kommer det vara oundvikligt att min blogg kommer att innehålla politiska inslag framöver.
Är ni fortfarande kvar? Ojdå, jag trodde att jag tappade er där någonstans vid "Vänsterpartiet" och "politik". Nåväl, nu har vi åtminstone gjort en utrensning bland eventuella läsare och enbart ni riktigt dedikerade finns kvar...
För stunden sitter jag dyblöt och har nyss varit och gjort en visit i centrum. Jag köpte mig årets första glass på torget men blev snabbt bestraffad av gudarna och tvingades skamset hem i regnet.
Imorgon kommer vår partiledare Ohly till Vänersborg (!). Anledningen till detta är (som ni säkert redan vet) att det är omval i västra götalandsregionen. Någon eller några hade räknat fel på några röster som uppenbarligen kunde göra skillnad så nu kör vi en slutspurt för att öka vårt eget inflytande.
Något som jag (och många andra jag pratat med) är nollställd över är att alla partier verkar utgå med exakt samma resonemang. Alla vill tydligen förbättra vården och lokaltrafiken i regionen, så vad ska man rösta på?
I det här tillfället önskar jag verkligen att jag var mer påläst, men det är jag inte. Jag vet vart V står i frågan, men jag har verkligen inte lärt mig något alls om hur de andra partierna tänkt lösa det, trots att jag har frågat dem.
Likaså tog jag upp frågan med kommunens Moderater, hur kan man vilja att skolor, förskolor ungdomsverksamheter skall bli bättre, lärartätare och tryggare om man samtidigt drar in pengar från dem? Det är för mig helt motsägelsefullt.
Till svar fick jag: "prova att gå in på skolverkets sida och göra ett diagram över hur mycket pengar skolan får och hur bra utbildning som levereras. Det är kanske inte nödvändigtvis så att mer pengar ger en bättre utbildning."
Okej, så pengar är alltså ingen faktor till hur bra utbildning vi får? Ska jag tolka det som så? Eller ska jag läsa mellan raderna och tolka det som om att det är något annat än pengar som krävs för att vår utbildning ska bli bättre? Jag står handfallen. För mig känns det ganska uppenbart, har man en skola där man har råd till kompetent personal och med god lärartäthet (jag menar vem vill läsa matematik med 30 andra elever och bara ha EN enda lärare att tillgå under lektionen?) så blir det bättre.
Med bättre menar jag alltså inte bra.
Bra kan man nog först få det om man faktiskt har BRA lärare och elever som VILL lära sig. Jag tror givetvis att detta också är bidragande orsaker till att man ska få en bra och vettig utbildning.
Likaså tror jag att en väl skött skola, utan mobbning, segregering där eleverna själva är delaktiga i hur skolan och utbildningen sköts är en viktig del i det hela. Men hur jag än vrider och vänder på det så får jag inte ut pengar ur bilden. Precis som allt annat så kostar satsningar pengar, pengar som måste komma från kommunen (om vi nu inte ska fortsätta sälja ut alla kommunala skolor till privata vinstintressenter istället och köra de i botten).
Som ett sista tillägg vill jag bara kräkas lite på all hysteri kring Muslimkonspirationer. Vi vet väl alla vid det här laget att Sverige håller på att tas över av en aldrig sinande ström av ondskefulla Islam-troende? De bara väller in och förstör allt vad den svenska kulturen heter, äter upp våra skattepengar, våldför sig på våra barn och kostar staten ohyggliga summor pengar...
Och sen vaknade jag. Det var visst bara en dröm.
Hur människor har lyckats intala sig att en folkgrupp baserad kring en religiös övertygelse kommer bli en majoritet i Sverige som kommer förslava oss alla är för mig helt motsägelsefullt. Är det ingen som ser människor för människor längre?
Så vitt jag vet kommer människor sällan överens, varför skulle då alla muslimer göra det? Hur är det ens tänkbart att fantisera ihop myter om att de kommer gå samman under ett gemensamt politiskt parti, ta över landet och Islamisera det? Tankar om att fira en islamsk helgdag i Sverige sprider ju sig som en löpeld på internet och alla verkar avsky det. Varför? Är det verkligen så att midsommardagen är er så kär för att den just är svensk och har sina rötter i det fornnordiska midsommarblotet eller är det bara en ursäkt till att vara ledig, äta god mat och bli full som alla andra högtider?
Religionsfrihet finns det något som heter. Jag hade gladeligen tagit bort den och förbjudit all religiös utövning och propaganda inom landet, men att frysa ute en specifik religion, nej tack.
Ska vi fortsätta att ha dessa förtryckets symboler (nu pratar jag faktiskt om svenska kyrkor) i landet så är det väl självklart att vi kan klämma in ett gäng moskeer med? Jag ser inte problemet.
Jag har då inte fått några Islamtroende knackandes på min dörr med målet att rekrytera mig. Inte heller har jag fått någon post eller reklam om att deras tro är den rätta, att jag måste söka mig till de för att inte bli slängd i helvetets eviga brinnande käftar som den otrogna hund jag är. Vet ni vilka som däremot flitigt sprider sin propaganda och stör oss enkla människor i vår vardag? Ja just det, du vet precis vilka jag talar om.
Nu tänker jag avrunda den här gångens klagorunda och funderingar. Som alltid är ni givetvis välkomna att komma med frågor eller tankar kring det jag skriver, jag är öppen för debatt och får gärna ovanstående saker förklarade för mig om jag nu verkligen har fattat saker så fel.
Tills nästa gång, må väl!
I dagsläget har mycket hänt sedan sist och jag har desto mer att skriva om. För det första sitter jag fortfarande i smeten mellan AME, Arbetsförmedlingen och Socialen, vad som händer där vet varken jag eller myndigheterna.
Till det postiva så började året gott med att jag fick plats i barn- och ungdomsnämnden som ersättare för Vänsterpartiet, därför kommer det vara oundvikligt att min blogg kommer att innehålla politiska inslag framöver.
Är ni fortfarande kvar? Ojdå, jag trodde att jag tappade er där någonstans vid "Vänsterpartiet" och "politik". Nåväl, nu har vi åtminstone gjort en utrensning bland eventuella läsare och enbart ni riktigt dedikerade finns kvar...
För stunden sitter jag dyblöt och har nyss varit och gjort en visit i centrum. Jag köpte mig årets första glass på torget men blev snabbt bestraffad av gudarna och tvingades skamset hem i regnet.
Imorgon kommer vår partiledare Ohly till Vänersborg (!). Anledningen till detta är (som ni säkert redan vet) att det är omval i västra götalandsregionen. Någon eller några hade räknat fel på några röster som uppenbarligen kunde göra skillnad så nu kör vi en slutspurt för att öka vårt eget inflytande.
Något som jag (och många andra jag pratat med) är nollställd över är att alla partier verkar utgå med exakt samma resonemang. Alla vill tydligen förbättra vården och lokaltrafiken i regionen, så vad ska man rösta på?
I det här tillfället önskar jag verkligen att jag var mer påläst, men det är jag inte. Jag vet vart V står i frågan, men jag har verkligen inte lärt mig något alls om hur de andra partierna tänkt lösa det, trots att jag har frågat dem.
Likaså tog jag upp frågan med kommunens Moderater, hur kan man vilja att skolor, förskolor ungdomsverksamheter skall bli bättre, lärartätare och tryggare om man samtidigt drar in pengar från dem? Det är för mig helt motsägelsefullt.
Till svar fick jag: "prova att gå in på skolverkets sida och göra ett diagram över hur mycket pengar skolan får och hur bra utbildning som levereras. Det är kanske inte nödvändigtvis så att mer pengar ger en bättre utbildning."
Okej, så pengar är alltså ingen faktor till hur bra utbildning vi får? Ska jag tolka det som så? Eller ska jag läsa mellan raderna och tolka det som om att det är något annat än pengar som krävs för att vår utbildning ska bli bättre? Jag står handfallen. För mig känns det ganska uppenbart, har man en skola där man har råd till kompetent personal och med god lärartäthet (jag menar vem vill läsa matematik med 30 andra elever och bara ha EN enda lärare att tillgå under lektionen?) så blir det bättre.
Med bättre menar jag alltså inte bra.
Bra kan man nog först få det om man faktiskt har BRA lärare och elever som VILL lära sig. Jag tror givetvis att detta också är bidragande orsaker till att man ska få en bra och vettig utbildning.
Likaså tror jag att en väl skött skola, utan mobbning, segregering där eleverna själva är delaktiga i hur skolan och utbildningen sköts är en viktig del i det hela. Men hur jag än vrider och vänder på det så får jag inte ut pengar ur bilden. Precis som allt annat så kostar satsningar pengar, pengar som måste komma från kommunen (om vi nu inte ska fortsätta sälja ut alla kommunala skolor till privata vinstintressenter istället och köra de i botten).
Som ett sista tillägg vill jag bara kräkas lite på all hysteri kring Muslimkonspirationer. Vi vet väl alla vid det här laget att Sverige håller på att tas över av en aldrig sinande ström av ondskefulla Islam-troende? De bara väller in och förstör allt vad den svenska kulturen heter, äter upp våra skattepengar, våldför sig på våra barn och kostar staten ohyggliga summor pengar...
Och sen vaknade jag. Det var visst bara en dröm.
Hur människor har lyckats intala sig att en folkgrupp baserad kring en religiös övertygelse kommer bli en majoritet i Sverige som kommer förslava oss alla är för mig helt motsägelsefullt. Är det ingen som ser människor för människor längre?
Så vitt jag vet kommer människor sällan överens, varför skulle då alla muslimer göra det? Hur är det ens tänkbart att fantisera ihop myter om att de kommer gå samman under ett gemensamt politiskt parti, ta över landet och Islamisera det? Tankar om att fira en islamsk helgdag i Sverige sprider ju sig som en löpeld på internet och alla verkar avsky det. Varför? Är det verkligen så att midsommardagen är er så kär för att den just är svensk och har sina rötter i det fornnordiska midsommarblotet eller är det bara en ursäkt till att vara ledig, äta god mat och bli full som alla andra högtider?
Religionsfrihet finns det något som heter. Jag hade gladeligen tagit bort den och förbjudit all religiös utövning och propaganda inom landet, men att frysa ute en specifik religion, nej tack.
Ska vi fortsätta att ha dessa förtryckets symboler (nu pratar jag faktiskt om svenska kyrkor) i landet så är det väl självklart att vi kan klämma in ett gäng moskeer med? Jag ser inte problemet.
Jag har då inte fått några Islamtroende knackandes på min dörr med målet att rekrytera mig. Inte heller har jag fått någon post eller reklam om att deras tro är den rätta, att jag måste söka mig till de för att inte bli slängd i helvetets eviga brinnande käftar som den otrogna hund jag är. Vet ni vilka som däremot flitigt sprider sin propaganda och stör oss enkla människor i vår vardag? Ja just det, du vet precis vilka jag talar om.
Nu tänker jag avrunda den här gångens klagorunda och funderingar. Som alltid är ni givetvis välkomna att komma med frågor eller tankar kring det jag skriver, jag är öppen för debatt och får gärna ovanstående saker förklarade för mig om jag nu verkligen har fattat saker så fel.
Tills nästa gång, må väl!
Ett test
Nu har jag bestämt mig.
Ett test kommer att utföras, resultatet utvärderas och kanske kommer det leda till en förändrad livsstil.
Hädanefter, fram till någon gång runt slutet av året så kommer jag vara semi-vegetarian (dvs försöka äta så lite kött som möjligt och sakta gå över till att enbart äta vegetarisk kost). Dessutom kommer jag inte att dricka en endaste droppe alkohol innan jul. Vi får se hur det går, men den här gången ska jag verkligen försöka.
Ett test kommer att utföras, resultatet utvärderas och kanske kommer det leda till en förändrad livsstil.
Hädanefter, fram till någon gång runt slutet av året så kommer jag vara semi-vegetarian (dvs försöka äta så lite kött som möjligt och sakta gå över till att enbart äta vegetarisk kost). Dessutom kommer jag inte att dricka en endaste droppe alkohol innan jul. Vi får se hur det går, men den här gången ska jag verkligen försöka.
Somebody else
I wish that I could be a better kind of man
a different kind of person
that I already am
I wish that I could tell you
the way I feel inside
I got so many wishes
I wish that I could hide
I wish that I could be sombody else
somebody else yeah
I wish that I could be somebody better than myself
somebody strong enough to hold you up
and catch you when you fall
if I could be sombody else I could do anything at all
I listen to my heart
but I don't hear a sound
cuz all my expectations
they only drag me down
I listen for your footsteps
I reach out for your hand
I can't belive that someone
would have me as I am
I wish that I could be somebody else
somebody else yeah
wish that I could be somebody better than myself
somebody strong enough to hold you up
and catch you when you fall
if I could be somebody else I could do anything
I could spread my wings and fly like a bird
I could shine like a star and light up the world
heal the sick save the children and feed the poor
give them all a litle love instead of the war
fix my nose die my hear cut out the crap get my shit together and call it a wrap
people gotta do what people gotta do
all I want to do is be alot better for you
I wish that I could be somebody else
somebody else yeah
somebody younger than or richer
someone better than myself
somebody strong enough to hold you up
and catch you when you fall
if I could be somebody else
I could do anything at all
I wish that I could be somebody else somebody else
somebody younger than or richer
someone better than myself
somebody strong enough to hold you up
and catch you when you fall
If I could be somebody else I could do anything at all
End of days
Sista kvällen hos syrran.
Ska jag vara helt ärlig, vilket man får vara på sin egen bilddagbok, så har jag verkligen inte blivit uppmuntrad att skaffa barn, snarare tvärtom.
Jag kommer verkligen aldrig, aldrig skaffa några äckliga, skrikande och jobbiga barn.
Veckan som kommer skall bli starten för mitt nya extra jobb som säljare. Dessutom hoppas jag att CSN kan ge mig besked på studielånet för höstens kommande studier, jag börjar ju fan snart.
Dessutom rullar Metropolis på, särskilt rollspelsdelen. Jag har fått ett konstruktionsforum på Mylingspel.se nu, hoppas fler intresserade kan registrera sig på forumet och komma med kritik och synpunkter.
Over and out!
Tomhet
Tystnad, tomhet, mörker.
Utstött, misstolkad, bortgjord och försvunnen.
Melankolisk, cynisk, hopplöshet som aldrig slutar växa.
Finns det ett slut?
Trött, ledsen, uttråkad.
Ljus, hoppfullhet, en ny början, ett slut.
Utstött, misstolkad, bortgjord och försvunnen.
Melankolisk, cynisk, hopplöshet som aldrig slutar växa.
Finns det ett slut?
Trött, ledsen, uttråkad.
Ljus, hoppfullhet, en ny början, ett slut.
Go fuck yourself, and take the world with you while you're at it.
Nu lider det mot sitt slut...
Enbart ett par dagar kvar nu, nästa fredag avslutar jag min utbildning, på både gott och ont.
Just nu är jag förbannad över att lärarna valt att;
1. Ändra schemat
2. Bestämt sig för att vi ska bedriva mer tid i köket på platser vi varit massor på, istället för de platser vi haft lite tid på.
3. Inte ge oss ett skit i tid till alla våra teoretiska uppgifter, uppsatser och arbeten som måste vara inne till nästa vecka.
Det finns fan inte någon logik i deras agerande alls.
Dessutom är jag åter igen vansinnig på studievägledaren på Komvux som uppenbarligen (återigen) inte kan (eller vill) sköta sitt jobb.
Jag var där häromdagen då jag behöver få mer information till hur man går till väga för att söka merkostnadslån för kurskostnaden på skrivarakademin jag sökt till hösten. Tror du att hon visste något? Nej.
Först fick hon för sig att jag skulle skriva under en lapp som skulle bifogas till rektorn på Komvux i Vänersborg. Han skulle sedan se över den och bestämma ifall HAN ville betala min utbildning (som om han skulle ha något och göra med vilken skola och utbildning jag söker på folkuniversitetet).
Sen fick jag guida henne genom CSNs hemsida för att visa vad merkostnadslån innebar, och att man kunde söka det via CSN, men då var man tvungen att kontakta dom.
Sagt och gjort, hon ringer och frågar sina kontakter på CSN. Efter att ha blivit runtkopplad till diverse folk som verkar ha ungefär lika stort arbetsintresse som studievägledaren så lyckas hon få tag i någon som ska veta mer om det hela.
Men då har inte hon tid för mig mer (jag menar, jag fick ju bara vänta i 1 vecka för att få komma in till henne och få min CSN-lån-ansökan utav henne) så hon ger mig ett nummer som jag ska ringa själv och ta reda på hur man ska göra för att få merkostnadslån.
Det var dessutom MIN uppgift att ringa och ta reda på vilken datum min utbildning slutar nästa år, för det kunde inte hon maila och fråga via sina kontakter eller till skolan själv, nej.
Så nu sitter jag för det första med en massa teoretiska arbeten att göra klart, två telefonnummer till stockholm som ingen vill svara på och med en ovilja att gå och arbeta i ett sketet storkök som någon jävla bambatant imorgon (ännu värre, jag ska vara i servering nästa vecka, en kurs som jag också hade gått klart enligt förra schemat) och ingen tid till något.
Tack för den utmärkta planeringen, och för att man inte får tid till att göra klart alla arbeten ni gett oss under våra 4 praktikveckor.
Det enda jag kan se fram emot just nu är hösten. Då kan jag sitta vaken när jag vill och låta min kreativa sida flöda. Skriva frenetiskt på nätterna och knarka te, det blir grejer det.
Att vara eller icke vara
Ett val, ett vägskäl.
Skrivarakademin eller inte skrivarakademin, Det är frågan.
Skrivarakademin eller inte skrivarakademin, Det är frågan.
Detached
I don't know what to say, what to do, what to feel, what to think.
These days it's better not to say/do/feel/think anything at all.
These days I feel cold, dead, detached.
My insides are going on that rollercoaster ride while I stand beside it and methodically jerk off to that cute paris wheel.
I can't stand it.
Screw this, I don't need it!
I don't want it!
Throw my already burnt heart into the fire, it matches the flames.
Cut my already scarred body with your razor tongue, perhaps this time it makes me feel anything.
I've learned to reason.
The only thing that matters anyway is to evolve, to make the past hold tight into those scars and tattoos.
And by the way; Dad, I never wanna be like you.
These days it's better not to say/do/feel/think anything at all.
These days I feel cold, dead, detached.
My insides are going on that rollercoaster ride while I stand beside it and methodically jerk off to that cute paris wheel.
I can't stand it.
Screw this, I don't need it!
I don't want it!
Throw my already burnt heart into the fire, it matches the flames.
Cut my already scarred body with your razor tongue, perhaps this time it makes me feel anything.
I've learned to reason.
The only thing that matters anyway is to evolve, to make the past hold tight into those scars and tattoos.
And by the way; Dad, I never wanna be like you.
Life goes on...
Ja tiden går vidare, fast jag inte skrivit här på bloggen på länge...
Jag har väl egentligen inte så mycket att säga, saker och ting kunde väl varit bättre. Jag får väl hoppas att det hela beror på vädret eller dylikt.
Mycket att fundera kring iaf.. en utbildning som snart är klar, en ekonomi som bara faller för varje dag, ett liv utan händelser och en påbörjad bok som får mig att tappa koncentrationen på allt annat.
Nåväl, inte ska man väl bara klaga? Nej, jag lever ju.. till skillnad från vad många andra gör. Jag önskar bara att jag kunde ha saker att se fram emot, pengar som jag kunde spara till något, eller bara få chansen att hitta på något som jag inte gjort innan.
Ibland känns livet alltför långt. Det jag tyckte var roligt igår är uttjatat och känns repetivt idag. Är det verkligen så man ska känna vid 25-års ålder? Ska saker och ting redan kännas gjorda och tråkiga?
Mat har blivit något nödvändigt ont som mest kostar pengar och smakar som det alltid gjort, hobbys känns upprepande och uppmuntrar till nostalgiska tankar om tider som varit, tider som var bättre. Alkoholen och sexet har blivit en temporär flykt från dagens verklighet och får mig att för tillfället känna mig tillfreds med mig själv.
Jag vill få färdigt min bok, så jag har något konkret att ta på som jag faktiskt åstadkommit under livet. Något som är en kvarleva av mig, något som andra faktiskt kan se spår av mig i. Tiden känns dock lite knaper, det är så många måsten och annat som tar upp min tid. Ibland önskar jag att man kunde ta ett halvår ledigt, ett halvår med skön motion i form av simning, umgås med vänner och gott om tid till att författa. Till och med matintaget och sömnen känns onödiga och som tidskrävande.
Sommaren stundar snart hoppas jag. Då kan jag åtminstone vistas utomhus i de kläder jag äger utan att frysa som ett as. Dessutom hoppas jag på många grillfester och badstunder, något som gjorts så många gånger men som ändå alltid frambringar det bästa hos mig, tankar och diskussioner.
En låt som fått mig att fundera mycket, och känna verkliga känslor är följande:
Den får mig att tänka på tider från förr, och jag tror jag förstår budskapet med låten, och det skrämmer mig.
Alla människor förändras, men det är sällan man själv uppmärksammar att man faller djupare i sig själv och börjar se världen som om den fanns i små glasförsedda burar man står utanför och blickar in i.
Människor beteende roar mig, på ett psykologiskt plan. Det är fascinerande vad de är kapabla till, och hur olika de tänker. Kanske borde jag ge mig ut och träffa fler? Kanske finns det någon mer som tänker som jag?
Ibland vill jag bara släppa allt, verkligen allt. Att få förflytta mig till valfri plats och börja om helt på nytt. Helt utan koppling till mitt förra liv, bara för att se vart det leder.
Kanske borde man, man lever ju trots allt bara en gång.
En gång som är alltför lång...
Jag har väl egentligen inte så mycket att säga, saker och ting kunde väl varit bättre. Jag får väl hoppas att det hela beror på vädret eller dylikt.
Mycket att fundera kring iaf.. en utbildning som snart är klar, en ekonomi som bara faller för varje dag, ett liv utan händelser och en påbörjad bok som får mig att tappa koncentrationen på allt annat.
Nåväl, inte ska man väl bara klaga? Nej, jag lever ju.. till skillnad från vad många andra gör. Jag önskar bara att jag kunde ha saker att se fram emot, pengar som jag kunde spara till något, eller bara få chansen att hitta på något som jag inte gjort innan.
Ibland känns livet alltför långt. Det jag tyckte var roligt igår är uttjatat och känns repetivt idag. Är det verkligen så man ska känna vid 25-års ålder? Ska saker och ting redan kännas gjorda och tråkiga?
Mat har blivit något nödvändigt ont som mest kostar pengar och smakar som det alltid gjort, hobbys känns upprepande och uppmuntrar till nostalgiska tankar om tider som varit, tider som var bättre. Alkoholen och sexet har blivit en temporär flykt från dagens verklighet och får mig att för tillfället känna mig tillfreds med mig själv.
Jag vill få färdigt min bok, så jag har något konkret att ta på som jag faktiskt åstadkommit under livet. Något som är en kvarleva av mig, något som andra faktiskt kan se spår av mig i. Tiden känns dock lite knaper, det är så många måsten och annat som tar upp min tid. Ibland önskar jag att man kunde ta ett halvår ledigt, ett halvår med skön motion i form av simning, umgås med vänner och gott om tid till att författa. Till och med matintaget och sömnen känns onödiga och som tidskrävande.
Sommaren stundar snart hoppas jag. Då kan jag åtminstone vistas utomhus i de kläder jag äger utan att frysa som ett as. Dessutom hoppas jag på många grillfester och badstunder, något som gjorts så många gånger men som ändå alltid frambringar det bästa hos mig, tankar och diskussioner.
En låt som fått mig att fundera mycket, och känna verkliga känslor är följande:
Den får mig att tänka på tider från förr, och jag tror jag förstår budskapet med låten, och det skrämmer mig.
Alla människor förändras, men det är sällan man själv uppmärksammar att man faller djupare i sig själv och börjar se världen som om den fanns i små glasförsedda burar man står utanför och blickar in i.
Människor beteende roar mig, på ett psykologiskt plan. Det är fascinerande vad de är kapabla till, och hur olika de tänker. Kanske borde jag ge mig ut och träffa fler? Kanske finns det någon mer som tänker som jag?
Ibland vill jag bara släppa allt, verkligen allt. Att få förflytta mig till valfri plats och börja om helt på nytt. Helt utan koppling till mitt förra liv, bara för att se vart det leder.
Kanske borde man, man lever ju trots allt bara en gång.
En gång som är alltför lång...
Gator av guld
Enbart för er som läser här och håller er uppdaterade, här kommer ett litet litet utkast från min roman Gator av guld jag skriver på. Utan att avslöja något mer än att historien förmodligen kommer kräva två eller tre böcker för att fullgöras så ger jag er i kast med följande stycke:
Rummet bestod av inte mycket mer än två enkla sängar med halmbäddar och ett litet bord. Kivan hade även en gammal träkista att förvara sina ägodelar i som stod vid sängens fot. Hans syster samlade mest på en massa strunt och bar runt på det i ett litet skrin med fina snidade detaljer hon fått av sin mor.
Han satte sig upp och sträckte sig efter sina slarvigt slängda byxor på sängkanten. Byxorna hade han själv gjort tillsammans med sin far förra sommaren. Lädret var från ett jättelikt svin som hans far hade jagat ned i skogarna och räckte till både dessa byxor och ett par rejäla handskar som värmde väl i det annars så kalla landskapet.
Han drog på sig byxorna och reste sig upp ur sängen, tittade sig omkring för en kort stund innan han började gå mot dörren. Varken mor, far eller hans syster hade väckt honom idag, det var udda men han visste varför. Han skulle behöva vila ut inför prövningen som han lovat familjen att ge sig ut på idag. Han var dock inte orolig, av alla de gånger som unga män i byn gett sig ut på mandomsprövningen hade bara två misslyckats. Den förste var en historia om en pojke för länge sedan som Kivan inte visste vid namn, han hade stött på en flock vargar om natten och blivit ihjälbiten. Den andre var den gamla gubben Enok som bodde i byn, men han var ju som han var. Han hade uppenbarligen först vägrat att utföra prövningen, men flera dagar senare efter att han tvingats ut i skogen hade han återvänt tomhänt med påståenden om att vättar tagit hans jaktbyten. Byn hade skrattat ut den då unge pojken och han blev därmed aldrig sedd som man. Numera levde gubben Enok för sig själv i en gammal timmerstuga en knapp fjärdingsmil norr om byn och tyckte inte om besökare.
Vinden svepte över de snötäckta bergssluttningarna i norr och när solen denna dag steg över dalen där en samling grästäckta tak stack upp var det sommar. Silfirbranthi var byns ursprungliga namn, men kallades kort och gott för Silverbacken i dessa tider. Byn hade alltid legat högt beläget på berget Silfir och på så vis undkommit de förödande konsekvenserna av den stora kataklysmen som skett för hundratals år sedan. Byns invånare hade dock ökat markant vid den tiden då många av de lägre liggande byarna täckts av vatten, resultatet blev att de stora byarna vid bergets fot ödelades och byborna förflyttade sig högre upp på berget och bosatte sig i de byar som låg där.
I dessa regioner levde nu ett folkslag som kallade sig själva för Arker. Man levde enkla liv där några av de dagliga sysslorna var att se till sina fält, fiska och att bryta järn från berget för att skapa arbetsverktyg. Livet hade sett ut på precis samma sätt i många generationer, till traditionerna hörde även att som ung hjälpa sin familj i sitt dagliga arbete samt att hedra de fyra urkrafterna.
De fyra urkrafterna var Jord, Eld, Vatten och Luft. Dessa var grunden till allt liv och sågs som världens skapare och beskyddare. Man hedrade sina urkrafter genom olika riter och högtider som hölls i deras ära. Just under sommaren skulle man hedra Eld med en skördefest för att den med sina varma strålar från himlen skänkte liv till naturen på det stora berget.
Det hade sedan länge varit varma dagar ute, och många av byns barn fördrev sina lediga dagar med att ta svalkande bad i den närliggande bäcken eller att leka i skogen medan deras föräldrar arbetade med det sista på fälten. Silverbacken bestod av dryga två dussin hus och dessa gav upphov till en befolkningsmängd omkring hundra personer. Alla hus såg i stort sett likadana ut, trästugor med högt till tak och med trampade jordgolv inomhus. Storleken på stugorna varierande helt beroende på familjens storlek och vilka rikedomar man hade. På de allra flesta tak så växte det rikligt med både gräs och mossa och på ett hus i byn hade man en get som ständigt gick betandes där uppe.
I just detta hus låg en gosse och sov denna gryning, en gosse med fräkniga kinder, mörkbruna ögon och en rufsig röd kallufs på hjässan. Gossens namn var Kivan och idag var det en särskild dag i hans liv, han skulle nämligen gå från pojke till man. När man som ung man i byn kom till sitt sextonde år i livet så fick man genomgå en prövning under sommarens första dagar som kom att skilja pojkar från män. Prövningen hade varit en tradition seda urminnes tider och utövades av alla Arker, målet är och har alltid varit att nedgöra ett rovdjur på egen hand. De äldsta i byn berättar om tider då de sattes ut i vildmarken naken om vintern, enbart utrustad med en kniv. Nu har traditionen förändrats och de unga männen brukar ge sig ut självmant på jakt för att nedgöra sitt byte. Principen kvarstod dock, inga jaktbågar eller avståndsvapen är tillåtna, enbart list och vapen som kan brukas i närkamp.
Kivan vred lite på sig och öppnade sina ögon, hans sikt var grumlig. Han gnuggade sina ögon och såg sig omkring, han låg i sitt rum och dörren in stod på glänt. Kivans familj var en av få familjer i byn som inte var särskilt många till antalet, det var hans mor Nin, hans far Kernak, Kivan själv och hans syster Mari som bodde i stugan. Sedan ett par år tillbaka då hans mormor dog så fick han och hans syster ett litet rum att dela, även om det inte var stort så kändes det mycket bättre än tiderna då han fick sova i köket.Rummet bestod av inte mycket mer än två enkla sängar med halmbäddar och ett litet bord. Kivan hade även en gammal träkista att förvara sina ägodelar i som stod vid sängens fot. Hans syster samlade mest på en massa strunt och bar runt på det i ett litet skrin med fina snidade detaljer hon fått av sin mor.
Han satte sig upp och sträckte sig efter sina slarvigt slängda byxor på sängkanten. Byxorna hade han själv gjort tillsammans med sin far förra sommaren. Lädret var från ett jättelikt svin som hans far hade jagat ned i skogarna och räckte till både dessa byxor och ett par rejäla handskar som värmde väl i det annars så kalla landskapet.
Han drog på sig byxorna och reste sig upp ur sängen, tittade sig omkring för en kort stund innan han började gå mot dörren. Varken mor, far eller hans syster hade väckt honom idag, det var udda men han visste varför. Han skulle behöva vila ut inför prövningen som han lovat familjen att ge sig ut på idag. Han var dock inte orolig, av alla de gånger som unga män i byn gett sig ut på mandomsprövningen hade bara två misslyckats. Den förste var en historia om en pojke för länge sedan som Kivan inte visste vid namn, han hade stött på en flock vargar om natten och blivit ihjälbiten. Den andre var den gamla gubben Enok som bodde i byn, men han var ju som han var. Han hade uppenbarligen först vägrat att utföra prövningen, men flera dagar senare efter att han tvingats ut i skogen hade han återvänt tomhänt med påståenden om att vättar tagit hans jaktbyten. Byn hade skrattat ut den då unge pojken och han blev därmed aldrig sedd som man. Numera levde gubben Enok för sig själv i en gammal timmerstuga en knapp fjärdingsmil norr om byn och tyckte inte om besökare.
© Kenny Lengrell
**************
Eldsjäl
Fick mig en rejäl funderare inatt...
Varför lever man inte det liv man vill leva? Ska det verkligen vara så svårt att göra det man tycker är roligast i livet? Många personer pratar på att man måste göra nödvändigt tråkiga saker för att få tid och pengar att göra det man finner roligt i livet, är det verkligen så att man måste kämpa med motgångar, skit och allmänt förjävligt tråkiga och trista saker i livet för att få gynna sig tid man faktiskt uppskattar?
Jag är stolt 25 år och har inte en aning om vad jag vill med livet än. Efter alla år ute på arbetsmarknaden, prövat en hel del olika jobb och studerat det ena och det andra så har jag egentligen bara kommit fram till en endaste sak;
Jag vill skapa, designa, fantisera och konstruera saker. Jag har en oändlig fantasi att skriva av mig tankar, idéer, intriger, historier och världar. Likaså älskar jag att teckna, designa och bygga estetiskt. Det som kanske är mest ironiskt är att jag alltid varit sådan, och inte förräns nu vet jag att det verkligen är något som aldrig någonsin kommer gå ur mig.
Jag kan mina goda sidor och jag utnyttjar de till fullo, jag är även bekant med mina negativa sidor och har lärt mig att komma överens med dem, att acceptera att de är en del av mig.
Jag finner mig studerande till "kock". Varför? Jo för att jag älskar att laga mat, finner det oerhört roande att kunna servera och duka ett bord rätt, att kunna använda min fantasi för att skapa nya maträtter. Jag finner mig idag fast i en 1-årig utbildning som inte kommer ge mig något på arbetsmarknaden, den mättar bara mitt behov på kunskap och ger mig mer insikt. Men när jag är klar är jag ingen kock, det har älskade komvux sett till. Jag har enbart klargjorda kurser inom hygien, näringslära och diverse matlagning. När jag är klar så är jag tillbaka till ruta 1.
När sommaren kommer blir det att söka till Göteborgs bartenderskola, 4 veckor och sen kompetens nog att anställas som bartender. Förhoppningsvis ger mina dåvarande matlagningskunskaper mig en bredd till anställning och en möjlighet att hjälpa till i köket om så skulle behövas. Helt ärligt så kommer jag aldrig nöja mig med ett arbete om jag inte får utrymme för min fantasi och finner det roligt, tyvärr är det så.
Jag varken kan eller vill uppoffra X antal år på en industri för att få en bra lön i utbyte mot ett liv där glädjen, spontantiteten och JAG försvinner.
Förändringar är på gång, 2010 kommer bli året då det händer. Exakt vad vet jag inte än, men det kommer bli ett startskott för mig. Jag är trött på all tristess, att inte få utrymme för mina talanger och min kreativitet.
Jag är dessutom arg på mig själv efter att vinterns vanor, mat och alkoholvanor satt sig. Från och med nästa vecka börjar jag mitt nya schema där jag simmar 1,5 timme varje dag måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Söndagskvällar blir det joggingrunda, ingen mer dricka, godis, chips och ingen mer skräpmat tills solens strålar börjat värma gatorna till dryga 20 grader och sommaren är kommen.
Jag har ett par kilo att plocka, målet är att behålla 70kg Kenny och att återbygga lite muskler. Det kommer inte bli någon jävla tid på gymmet för mig, jag simmar och inget annat. Bättre träning finns inte, och kroppen blir därefter.
Har dessutom ett jävligt fint tatueringsmotiv på G, ska sitta över hela höger överarm. Nu ska jag bara trolla fram pengar ur min oändliga plånbok till det hela.
För att avrunda.
Jag är och kommer alltid förbli, en eldsjäl.
Varför lever man inte det liv man vill leva? Ska det verkligen vara så svårt att göra det man tycker är roligast i livet? Många personer pratar på att man måste göra nödvändigt tråkiga saker för att få tid och pengar att göra det man finner roligt i livet, är det verkligen så att man måste kämpa med motgångar, skit och allmänt förjävligt tråkiga och trista saker i livet för att få gynna sig tid man faktiskt uppskattar?
Jag är stolt 25 år och har inte en aning om vad jag vill med livet än. Efter alla år ute på arbetsmarknaden, prövat en hel del olika jobb och studerat det ena och det andra så har jag egentligen bara kommit fram till en endaste sak;
Jag vill skapa, designa, fantisera och konstruera saker. Jag har en oändlig fantasi att skriva av mig tankar, idéer, intriger, historier och världar. Likaså älskar jag att teckna, designa och bygga estetiskt. Det som kanske är mest ironiskt är att jag alltid varit sådan, och inte förräns nu vet jag att det verkligen är något som aldrig någonsin kommer gå ur mig.
Jag kan mina goda sidor och jag utnyttjar de till fullo, jag är även bekant med mina negativa sidor och har lärt mig att komma överens med dem, att acceptera att de är en del av mig.
Jag finner mig studerande till "kock". Varför? Jo för att jag älskar att laga mat, finner det oerhört roande att kunna servera och duka ett bord rätt, att kunna använda min fantasi för att skapa nya maträtter. Jag finner mig idag fast i en 1-årig utbildning som inte kommer ge mig något på arbetsmarknaden, den mättar bara mitt behov på kunskap och ger mig mer insikt. Men när jag är klar är jag ingen kock, det har älskade komvux sett till. Jag har enbart klargjorda kurser inom hygien, näringslära och diverse matlagning. När jag är klar så är jag tillbaka till ruta 1.
När sommaren kommer blir det att söka till Göteborgs bartenderskola, 4 veckor och sen kompetens nog att anställas som bartender. Förhoppningsvis ger mina dåvarande matlagningskunskaper mig en bredd till anställning och en möjlighet att hjälpa till i köket om så skulle behövas. Helt ärligt så kommer jag aldrig nöja mig med ett arbete om jag inte får utrymme för min fantasi och finner det roligt, tyvärr är det så.
Jag varken kan eller vill uppoffra X antal år på en industri för att få en bra lön i utbyte mot ett liv där glädjen, spontantiteten och JAG försvinner.
Förändringar är på gång, 2010 kommer bli året då det händer. Exakt vad vet jag inte än, men det kommer bli ett startskott för mig. Jag är trött på all tristess, att inte få utrymme för mina talanger och min kreativitet.
Jag är dessutom arg på mig själv efter att vinterns vanor, mat och alkoholvanor satt sig. Från och med nästa vecka börjar jag mitt nya schema där jag simmar 1,5 timme varje dag måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Söndagskvällar blir det joggingrunda, ingen mer dricka, godis, chips och ingen mer skräpmat tills solens strålar börjat värma gatorna till dryga 20 grader och sommaren är kommen.
Jag har ett par kilo att plocka, målet är att behålla 70kg Kenny och att återbygga lite muskler. Det kommer inte bli någon jävla tid på gymmet för mig, jag simmar och inget annat. Bättre träning finns inte, och kroppen blir därefter.
Har dessutom ett jävligt fint tatueringsmotiv på G, ska sitta över hela höger överarm. Nu ska jag bara trolla fram pengar ur min oändliga plånbok till det hela.
För att avrunda.
Jag är och kommer alltid förbli, en eldsjäl.
Everything is poetry baby
Det är sällan jag finner något som verkligen berör mig. Men här är något som fick även mig att bli berörd.
Fantastiskt!
Fantastiskt!
Down with the sickness
Jaha, då ligger man hemma svag och jävlig...
Uppenbarligen tyckte min syster att jag förtjänade att bli sjuk när hon körde mig till plugget igår morse, för nu har hennes odåga till son spridit vidare sina bakterier till mig.
Har åtminstone fått mig lite blåbärssoppa av de visa, det ska uppenbarligen vara bra för magen. Gott är det i vilket fall som helst. För övrigt var jag så trött igår så jag däckade i soffan i drygt två timmar på kvällen, satt vaken och såg någon sjuk skräckfilm med myror på 5:an tills klockan blev 4. Somnade kort därefter och vaknade tjugo i fyra på eftermiddagen.
Uppenbarligen så är min kropp inte på topp^^
Nåväl, nu ska jag sätta mig och måla lite figurer iaf. Hoppas den här skiten går över snabbt för jag är grymt trött på att vara sjuk.
Uppenbarligen tyckte min syster att jag förtjänade att bli sjuk när hon körde mig till plugget igår morse, för nu har hennes odåga till son spridit vidare sina bakterier till mig.
Har åtminstone fått mig lite blåbärssoppa av de visa, det ska uppenbarligen vara bra för magen. Gott är det i vilket fall som helst. För övrigt var jag så trött igår så jag däckade i soffan i drygt två timmar på kvällen, satt vaken och såg någon sjuk skräckfilm med myror på 5:an tills klockan blev 4. Somnade kort därefter och vaknade tjugo i fyra på eftermiddagen.
Uppenbarligen så är min kropp inte på topp^^
Nåväl, nu ska jag sätta mig och måla lite figurer iaf. Hoppas den här skiten går över snabbt för jag är grymt trött på att vara sjuk.
Dagens lilla tillägg
Av en ren slump och tristess så tryckte jag faktiskt på en av alla dessa jävla bloggreklamer som folk ska envisas och bomba ner i min mail på bilddagboken.
Innan ni får den stora äran att ta er en titt på detta videobloggklipp så vill jag bara att ni ska veta en sak;
Om jag någonsin skulle ens försöka att göra något liknande här så har ni min fulla rätt att ta livet av mig och ta för er av mina ägodelar. Men om, och då menar jag OM jag skulle ge mig fan på att göra ett minst lika bra försök som den här stackars flickan, då kan ni väl iaf påminna mig om vad som är upp på kameran och ge mig något att säga.
Och ja, det är faktiskt fullt tillåtet att skratta. Gråta kan också fungera.
Innan ni får den stora äran att ta er en titt på detta videobloggklipp så vill jag bara att ni ska veta en sak;
Om jag någonsin skulle ens försöka att göra något liknande här så har ni min fulla rätt att ta livet av mig och ta för er av mina ägodelar. Men om, och då menar jag OM jag skulle ge mig fan på att göra ett minst lika bra försök som den här stackars flickan, då kan ni väl iaf påminna mig om vad som är upp på kameran och ge mig något att säga.
Och ja, det är faktiskt fullt tillåtet att skratta. Gråta kan också fungera.
