One against all others
Nu har jag ledighet fram till den 11:e Januari, vilket känns både bra och dåligt. Ekonomin är ju ett faktum, och det finns inte så mycket att göra åt den saken. Har dessutom inte planerat något mer än att försöka se till att ha underhålla mig och göra min lever arg på nyår.
Det är underligt hur musik kan bringa minnen tillbaka ibland. Just nu sitter jag här och lyssnar på:
Undrar om just du läser det här, vore lite ironiskt. Nåväl, du fick en plats i mina tankar för en stund.
På tal om just tankar så låg jag och funderade häromdagen. Ibland kan jag tycka att människors bekymmer är så "enkla" och självklara så jag vill spy. Om det är något jag har lärt mig av detta liv (och inte lyckats glömma bort) så är det att inte lita på människor, och att de dessutom i regel förr eller senare lyckas svika dig. Alla drömmar om evig lycka, kärlek och hopp är just det, bara drömmar.
Tråkigt att behöva förklara mig för vissa, men ingen av oss lever i någon sagovärld där allt löser sig. Saker och ting skiter sig, och de gör det hela tiden. Det bästa man kan göra av saken är att acceptera detta faktum och gå vidare. I slutändan så handlar det om din egen existens, och vad du vill göra. Följ alltid din inre röst och gör precis vad du vill. Du har bara en enda chans, så varför slösa bort alla dina chanser på att göra som de andra vill att du ska göra?
Det finns fortfarande miljoner med saker jag vill göra i livet, och det är enda anledningen till att jag fortfarande existerar. Hade jag inte haft någon form av drift framåt och att vilja upptäcka, uppleva och få känna, då hade hela min existens varit förgäves.
Jag har sedan många år haft en mycket viktig punkt som jag vill med mitt liv. Jag vill bli ihågkommen.
Det må vara egocentriskt, men det är min vilja. Vad jag vill bli ihågkommen kan man då fråga sig, och det är en bra fråga. Efter alla år har jag egentligen inte kommit fram till något bra svar på den eviga frågan, mer än att jag vill att de ska minnas mig för den jag är, och vad jag gjort.
Jag har ständigt varit en person i centrum, jag kräver full uppmärksamhet och kommer alltid vilja ge ett intryck i andra människor. Många av er har jag föraktat, andra häpnats över. Några få har väckt mitt intresse, endast en handfull har jag älskat. Oavsett vilken del just du har spelat i mitt liv så kommer jag minnas dig, just du har gjort mig till den jag är idag, och just du har lärt mig åtminstone något nytt, eller lärt mig se saker och ting i nya perspektiv.
Till just dig som läser, jag hoppas att du kommer minnas mig, precis som det faktum att jag kommer minnas dig.
All who walks the earth must die.
But the true hero never dies,
In our memory he will live forever.
Jätte fint skrivet...
äntligen en intressant blogg :P
Sandra> Är bara precis så det känns.
Simon> Kul att den uppskattas :)
Intressant blogg du har Kenny. Minns du mig, Sofia från Floda? Du har rätt, man har bara sig själv att lita på praktiskt taget. Vänner och kärlek kommer och går medans du själv alltid består hehe. Det du skriver om att bli ihågkommen, känner jag igen mig själv i. Jag har också haft dem tankarna, känslorna över att bli ihågkommen. Om man inte blir ihågkommen varför ska man då leva? Kanske låter egoistiskt och deppigt men det är lite så jag känner. Men jag har inte heller kommit på hur jag vill bli ihågkommen. Men det kommer väl med tiden hoppas jag. Men inom snar framtid flyttar jag eventuellt till USA och där kanske man finner sin lycka eller nåt haha.Kram
Sofia> Kul att även du hittat hit. Klart att jag minns dig.
Hoppas att du finner det du söker i USA, återstår att se hur lång tid det tar innan jag gör ett besök, men då får du erbjuda mig bostad för en helg :)
