Broken Prophet

Vinden svepte över de snötäckta bergssluttningarna i norr och när solen denna dag steg över dalen där en samling grästäckta tak stack upp var det sommar. Silfirbranthi var byns ursprungliga namn, men kallades kort och gott för Silverbacken i dessa tider. Byn hade alltid legat högt beläget på berget Silfir och på så vis undkommit de förödande konsekvenserna av den stora kataklysmen som skett för hundratals år sedan. Byns invånare hade dock ökat markant vid den tiden då många av de lägre liggande byarna täckts av vatten, resultatet blev att de stora byarna vid bergets fot ödelades och byborna förflyttade sig högre upp på berget och bosatte sig i de byar som låg där.
I dessa regioner levde nu ett folkslag som kallade sig själva för Arker. Man levde enkla liv där några av de dagliga sysslorna var att se till sina fält, fiska och att bryta järn från berget för att skapa arbetsverktyg. Livet hade sett ut på precis samma sätt i många generationer, till traditionerna hörde även att som ung hjälpa sin familj i sitt dagliga arbete samt att hedra de fyra urkrafterna.

De fyra urkrafterna var Jord, Eld, Vatten och Luft. Dessa var grunden till allt liv och sågs som världens skapare och beskyddare. Man hedrade sina urkrafter genom olika riter och högtider som hölls i deras ära. Just under sommaren skulle man hedra Eld med en skördefest för att den med sina varma strålar från himlen skänkte liv till naturen på det stora berget.

Det hade sedan länge varit varma dagar ute, och många av byns barn fördrev sina lediga dagar med att ta svalkande bad i den närliggande bäcken eller att leka i skogen medan deras föräldrar arbetade med det sista på fälten. Silverbacken bestod av dryga två dussin hus och dessa gav upphov till en befolkningsmängd omkring hundra personer. Alla hus såg i stort sett likadana ut, trästugor med högt till tak och med trampade jordgolv inomhus. Storleken på stugorna varierande helt beroende på familjens storlek och vilka rikedomar man hade. På de allra flesta tak så växte det rikligt med både gräs och mossa och på ett hus i byn hade man en get som ständigt gick betandes där uppe.

I just detta hus låg en gosse och sov denna gryning, en gosse med fräkniga kinder, mörkbruna ögon och en rufsig röd kallufs på hjässan. Gossens namn var Kivan och idag var det en särskild dag i hans liv, han skulle nämligen gå från pojke till man. När man som ung man i byn kom till sitt sextonde år i livet så fick man genomgå en prövning under sommarens första dagar som kom att skilja pojkar från män. Prövningen hade varit en tradition seda urminnes tider och utövades av alla Arker, målet är och har alltid varit att nedgöra ett rovdjur på egen hand. De äldsta i byn berättar om tider då de sattes ut i vildmarken naken om vintern, enbart utrustad med en kniv. Nu har traditionen förändrats och de unga männen brukar ge sig ut självmant på jakt för att nedgöra sitt byte. Principen kvarstod dock, inga jaktbågar eller avståndsvapen är tillåtna, enbart list och vapen som kan brukas i närkamp.