Gator av guld
Vinden svepte över de snötäckta bergssluttningarna i norr och när solen denna dag steg över dalen där en samling grästäckta tak stack upp var det sommar. Silfirbranthi var byns ursprungliga namn, men kallades kort och gott för Silverbacken i dessa tider. Byn hade alltid legat högt beläget på berget Silfir och på så vis undkommit de förödande konsekvenserna av den stora kataklysmen som skett för hundratals år sedan. Byns invånare hade dock ökat markant vid den tiden då många av de lägre liggande byarna täckts av vatten, resultatet blev att de stora byarna vid bergets fot ödelades och byborna förflyttade sig högre upp på berget och bosatte sig i de byar som låg där.
I dessa regioner levde nu ett folkslag som kallade sig själva för Arker. Man levde enkla liv där några av de dagliga sysslorna var att se till sina fält, fiska och att bryta järn från berget för att skapa arbetsverktyg. Livet hade sett ut på precis samma sätt i många generationer, till traditionerna hörde även att som ung hjälpa sin familj i sitt dagliga arbete samt att hedra de fyra urkrafterna.
De fyra urkrafterna var Jord, Eld, Vatten och Luft. Dessa var grunden till allt liv och sågs som världens skapare och beskyddare. Man hedrade sina urkrafter genom olika riter och högtider som hölls i deras ära. Just under sommaren skulle man hedra Eld med en skördefest för att den med sina varma strålar från himlen skänkte liv till naturen på det stora berget.
Det hade sedan länge varit varma dagar ute, och många av byns barn fördrev sina lediga dagar med att ta svalkande bad i den närliggande bäcken eller att leka i skogen medan deras föräldrar arbetade med det sista på fälten. Silverbacken bestod av dryga två dussin hus och dessa gav upphov till en befolkningsmängd omkring hundra personer. Alla hus såg i stort sett likadana ut, trästugor med högt till tak och med trampade jordgolv inomhus. Storleken på stugorna varierande helt beroende på familjens storlek och vilka rikedomar man hade. På de allra flesta tak så växte det rikligt med både gräs och mossa och på ett hus i byn hade man en get som ständigt gick betandes där uppe.
I just detta hus låg en gosse och sov denna gryning, en gosse med fräkniga kinder, mörkbruna ögon och en rufsig röd kallufs på hjässan. Gossens namn var Kivan och idag var det en särskild dag i hans liv, han skulle nämligen gå från pojke till man. När man som ung man i byn kom till sitt sextonde år i livet så fick man genomgå en prövning under sommarens första dagar som kom att skilja pojkar från män. Prövningen hade varit en tradition seda urminnes tider och utövades av alla Arker, målet är och har alltid varit att nedgöra ett rovdjur på egen hand. De äldsta i byn berättar om tider då de sattes ut i vildmarken naken om vintern, enbart utrustad med en kniv. Nu har traditionen förändrats och de unga männen brukar ge sig ut självmant på jakt för att nedgöra sitt byte. Principen kvarstod dock, inga jaktbågar eller avståndsvapen är tillåtna, enbart list och vapen som kan brukas i närkamp.
Kivan vred lite på sig och öppnade sina ögon, hans sikt var grumlig. Han gnuggade sina ögon och såg sig omkring, han låg i sitt rum och dörren in stod på glänt. Kivans familj var en av få familjer i byn som inte var särskilt många till antalet, det var hans mor Nin, hans far Kernak, Kivan själv och hans syster Mari som bodde i stugan. Sedan ett par år tillbaka då hans mormor dog så fick han och hans syster ett litet rum att dela, även om det inte var stort så kändes det mycket bättre än tiderna då han fick sova i köket.Rummet bestod av inte mycket mer än två enkla sängar med halmbäddar och ett litet bord. Kivan hade även en gammal träkista att förvara sina ägodelar i som stod vid sängens fot. Hans syster samlade mest på en massa strunt och bar runt på det i ett litet skrin med fina snidade detaljer hon fått av sin mor.
Han satte sig upp och sträckte sig efter sina slarvigt slängda byxor på sängkanten. Byxorna hade han själv gjort tillsammans med sin far förra sommaren. Lädret var från ett jättelikt svin som hans far hade jagat ned i skogarna och räckte till både dessa byxor och ett par rejäla handskar som värmde väl i det annars så kalla landskapet.
Han drog på sig byxorna och reste sig upp ur sängen, tittade sig omkring för en kort stund innan han började gå mot dörren. Varken mor, far eller hans syster hade väckt honom idag, det var udda men han visste varför. Han skulle behöva vila ut inför prövningen som han lovat familjen att ge sig ut på idag. Han var dock inte orolig, av alla de gånger som unga män i byn gett sig ut på mandomsprövningen hade bara två misslyckats. Den förste var en historia om en pojke för länge sedan som Kivan inte visste vid namn, han hade stött på en flock vargar om natten och blivit ihjälbiten. Den andre var den gamla gubben Enok som bodde i byn, men han var ju som han var. Han hade uppenbarligen först vägrat att utföra prövningen, men flera dagar senare efter att han tvingats ut i skogen hade han återvänt tomhänt med påståenden om att vättar tagit hans jaktbyten. Byn hade skrattat ut den då unge pojken och han blev därmed aldrig sedd som man. Numera levde gubben Enok för sig själv i en gammal timmerstuga en knapp fjärdingsmil norr om byn och tyckte inte om besökare.
Eldsjäl
Varför lever man inte det liv man vill leva? Ska det verkligen vara så svårt att göra det man tycker är roligast i livet? Många personer pratar på att man måste göra nödvändigt tråkiga saker för att få tid och pengar att göra det man finner roligt i livet, är det verkligen så att man måste kämpa med motgångar, skit och allmänt förjävligt tråkiga och trista saker i livet för att få gynna sig tid man faktiskt uppskattar?
Jag är stolt 25 år och har inte en aning om vad jag vill med livet än. Efter alla år ute på arbetsmarknaden, prövat en hel del olika jobb och studerat det ena och det andra så har jag egentligen bara kommit fram till en endaste sak;
Jag vill skapa, designa, fantisera och konstruera saker. Jag har en oändlig fantasi att skriva av mig tankar, idéer, intriger, historier och världar. Likaså älskar jag att teckna, designa och bygga estetiskt. Det som kanske är mest ironiskt är att jag alltid varit sådan, och inte förräns nu vet jag att det verkligen är något som aldrig någonsin kommer gå ur mig.
Jag kan mina goda sidor och jag utnyttjar de till fullo, jag är även bekant med mina negativa sidor och har lärt mig att komma överens med dem, att acceptera att de är en del av mig.
Jag finner mig studerande till "kock". Varför? Jo för att jag älskar att laga mat, finner det oerhört roande att kunna servera och duka ett bord rätt, att kunna använda min fantasi för att skapa nya maträtter. Jag finner mig idag fast i en 1-årig utbildning som inte kommer ge mig något på arbetsmarknaden, den mättar bara mitt behov på kunskap och ger mig mer insikt. Men när jag är klar är jag ingen kock, det har älskade komvux sett till. Jag har enbart klargjorda kurser inom hygien, näringslära och diverse matlagning. När jag är klar så är jag tillbaka till ruta 1.
När sommaren kommer blir det att söka till Göteborgs bartenderskola, 4 veckor och sen kompetens nog att anställas som bartender. Förhoppningsvis ger mina dåvarande matlagningskunskaper mig en bredd till anställning och en möjlighet att hjälpa till i köket om så skulle behövas. Helt ärligt så kommer jag aldrig nöja mig med ett arbete om jag inte får utrymme för min fantasi och finner det roligt, tyvärr är det så.
Jag varken kan eller vill uppoffra X antal år på en industri för att få en bra lön i utbyte mot ett liv där glädjen, spontantiteten och JAG försvinner.
Förändringar är på gång, 2010 kommer bli året då det händer. Exakt vad vet jag inte än, men det kommer bli ett startskott för mig. Jag är trött på all tristess, att inte få utrymme för mina talanger och min kreativitet.
Jag är dessutom arg på mig själv efter att vinterns vanor, mat och alkoholvanor satt sig. Från och med nästa vecka börjar jag mitt nya schema där jag simmar 1,5 timme varje dag måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Söndagskvällar blir det joggingrunda, ingen mer dricka, godis, chips och ingen mer skräpmat tills solens strålar börjat värma gatorna till dryga 20 grader och sommaren är kommen.
Jag har ett par kilo att plocka, målet är att behålla 70kg Kenny och att återbygga lite muskler. Det kommer inte bli någon jävla tid på gymmet för mig, jag simmar och inget annat. Bättre träning finns inte, och kroppen blir därefter.
Har dessutom ett jävligt fint tatueringsmotiv på G, ska sitta över hela höger överarm. Nu ska jag bara trolla fram pengar ur min oändliga plånbok till det hela.
För att avrunda.
Jag är och kommer alltid förbli, en eldsjäl.
Everything is poetry baby
Fantastiskt!
Down with the sickness
Uppenbarligen tyckte min syster att jag förtjänade att bli sjuk när hon körde mig till plugget igår morse, för nu har hennes odåga till son spridit vidare sina bakterier till mig.
Har åtminstone fått mig lite blåbärssoppa av de visa, det ska uppenbarligen vara bra för magen. Gott är det i vilket fall som helst. För övrigt var jag så trött igår så jag däckade i soffan i drygt två timmar på kvällen, satt vaken och såg någon sjuk skräckfilm med myror på 5:an tills klockan blev 4. Somnade kort därefter och vaknade tjugo i fyra på eftermiddagen.
Uppenbarligen så är min kropp inte på topp^^
Nåväl, nu ska jag sätta mig och måla lite figurer iaf. Hoppas den här skiten går över snabbt för jag är grymt trött på att vara sjuk.
Dagens lilla tillägg
Innan ni får den stora äran att ta er en titt på detta videobloggklipp så vill jag bara att ni ska veta en sak;
Om jag någonsin skulle ens försöka att göra något liknande här så har ni min fulla rätt att ta livet av mig och ta för er av mina ägodelar. Men om, och då menar jag OM jag skulle ge mig fan på att göra ett minst lika bra försök som den här stackars flickan, då kan ni väl iaf påminna mig om vad som är upp på kameran och ge mig något att säga.
Och ja, det är faktiskt fullt tillåtet att skratta. Gråta kan också fungera.
Anno domini 2010 ^^
Året började med god Absinthe och trevligt sällskap, men kom även hand i hand med stölder av parfym och champagne, en förstörd toalett, folk som inte kan bete sig och allmänt idioti.
Överlag så var nyår lyckat, men ibland så önskar jag verkligen att jag vore mindre snäll. Vissa människor har jag just nu en överhängande lust att antingen styckmörda och slänga i mina sopor, eller åtminstonne straffknulla med en kvast.
Igår hade jag en jävligt bra kväll. Jag var bjuden hem till Ingemar, en frände i Warhammer och en mycket trevlig vän. Vi var i slutändan runt 10 personer som samlades, blev bjudna på mat, öl och mängder av spel. Bortsett från att människor har svårt att skilja på spel och verklighet, andra som ständigt ska störa sig på detaljer och ha svårt att hålla humöret uppe och visa lite tacksamhet så var det en utmärkt kväll. Men i vilket fall som helst så ska Ingemar med familj ha ett jättelikt tack, och jag hade riktigt trevligt hela kvällen.
Nu sitter man här, dagen innan livet börjar å nytt. Imorgon börjar plugget igen, vilket ändå är ganska kul. Ska bli kul att komma igång igen, träffa folket som man inte sett på hela vintern och framförallt få lite pengar att göra slut på räkningar åter igen...
Jag har dumt nog några nyårslöften jag ämnar hålla. Dessa är följande:
-Bli färdig med utbildningen till kock (sommaren).
-Pröva på att arbeta i restaurang.
-Tjäna mer pengar än året 2009.
-Skaffa mig minst EN ny tatuering.
-Pierca tungan.
Spendera mer tid med mina vänner.
Åka utomlands (om det så bara blir Tyskland).
Förbättra/köpa ny dator för Diablo 3.
-Få längre hår.
-Komma igång med simningen igen.
-Hålla igång "Natt över Wenersborg".
-Fortsätta på och skriva klart min roman "Gator av guld".
Jag ska hålla er uppdaterade på hur det går, och fortsätta skriva av mig om allt som kretsar kring det här livet. Till er som läser vill jag visa en skvätt uppskattning, även om ni inte hade läst hade jag fortfarande skrivit, men det smickrar mig att någon tar sig tiden att bry sig om vad som sker, och framförallt lägger tiden på att läsa dessa rader, även om ni förmodligen inte bryr er ett skit.
Men till er få som faktiskt gör det, en önskan om all lycka i det nystartade året 2010.
